Den sista biten upp till Jokkmokk var inte så jobbig som jag trodde den skulle vara trotts en stigning från 6 meter till 264 meter. Det var bara en backe som egentligen kändes, i övrigt gick det mycket fort. Med strålande solsken kunde jag riktigt njuta av den vackra naturen längs Luleälv, kullarna och skogen.

Mycket tråkigt att få beskedet att en av våra största äventyrare (Fredrik Ericsson) omkommit på K2. Han gjorde dock det som drev honom allra mest i livet, och det är imponerande att kunna leve ett sådant liv.

Imorgon åker jag buss upp till Kiruna och ska tillsammans med Joakim, Julius och Richard försöka bestiga Kebnekaises nord och sydtopp. Det ser ut att bli blött under några dagar, hoppas att det blir någon lucka i molntäcket. Vi hoppas på lite tur och en väderprognos har haft fel förr!!!!!!