22/5 Farst - Färjeterminalen 19km

En ganska lätt cykling genom centrala Stockholm till färjeterminalen. Jag passerade några svenska symboler som Globen och Stockholms slott.

Jag lyckades göra sönder mina Gore-Tex byxor i rumpan. Ett riktigt stort hål blev det!

Nu väntar nästan 1 månads cykling i Finland och Norge innan jag återkommer till Sverige. Det känns som om det är ganska gott om tid. Ca 260 mil till Jokkmokk via Nordkap och innan Jokkmokk ska jag passa på att bestiga Finlands högsta berg Halti.

Har varit problem med datanätet, vilket har lett till att jag inte kunnat skriva i min dagbok. Kommer troligen vara så både under fortsättningen i Finland och Norge.

Jag har 774km kvar till Nordkap där jag ska vara senast den 10/6 enligt planering. Som läget ser ut nu kommer jag nå Nordkap redan den 7/6.

Därifrån återstår ca 100 mils cykling ner till Jokkmokk. Så läget ser riktigt bra ut, klättringen börjar först den 26/6.

23/5 Helsinki - Lahti 118km

Det tog många timmar att vela bort sig i Helsingfors innan jag hittade väg 140 mot Lahti. Det verkligen ösregnade och utan karta så vet man inte vart man ska. Tillslut kom jag fram till Jakomäki där det var raka vägen till Lahti.

Sen kom ett annat problem, språket! Det är inte många som förstår engelska här, hur ska jag då förstå finska?

Strax efter midnatt lokal tid kunde jag slå förläggning intill en sjö i utkanten av Lahti. Det var en badplats, och dem har redan börjat bada i Finland, klockan 4 på morgonen!

Ungefär 35km innan Lahti stannade jag vid ett hus för att fylla på vatten. Jag blev visad en äkta finsk sauna och bjuden på vodka givetvis, dock tvungen att tacka nej.

24/5 Lahti - Vihantasalmi 85km

Jag har slagit läger ca 45 km från Mikkeli. Det har inte varit riktigt givet var man ska åka. Det har funnits tre alternativ, antingen motorvägen, väg 140/5 eller cykelväg. Dessa vägar har givetvis inte varit skyltade så man förstår, ibland är det förbud att cykla och ibland ska man cykla på stora vägen och infarterna på vägen har definitivt inte varit helt uppenbara.

Det har varit ganska mycket upp och ner och jag har passerat två ordentliga åskväder. Det är inte helt uppenbart vilka kläder man ska ha på sig när man cyklar i regn. Ska du bli blöt av regnet eller ska du skapa en invärtes sauna, passar kanske bra i Finland.

Jag har 1136km kvar till norska gränsen, vilket jag längtar efter. Lite lättare att prata med människor där?!

25/5 Vihantasalmi - Joroinen 124km

Snacka om berg och dalbana, men ändå mycket medlut. Solen stekte än varm och byxorna blir bara vitare och vitare med salt avlagringar.

Jag dödade min första mygga för säsongen, det kändes bra!

Det har varit lite problem att hitta, ingen skyltning när man inte får köra på stora vägen. Nu går det snabbt uppåt, jag vill snarast lämna Finland så man kan prata och bli förstådd av människorna. Det är väldigt lite engelska som dem kan.

Jag slår upp tältet precis mellan en skola och supermarket.

26/5 Joroinen - Siilinjärvi 120km

Skolbarnen hade väldigt roligt åt min tältplats. Dem körde moped precis utanför och tutade. Vilken tur att jag var vaken!

Gick något trögare idag, velade bort mig i Kuopio och vid bron. Väldigt dåligt skyltat. Backarna är många så även sjöarna men det finns ingen backe som inte har ett slut.

Sitter i tältet, är fuktig efter regnet på kvällen. Har åter parkerat mitt vid ett köpcenter, får se hur det går denna gången.

27/5 Siilinjärvi - Sukeva 108km

Vaknar i ösregn! Väljer att somna om. Men regnet verkar inte avta, så jag blir tvungen att riva tältet och börja köra ändå.

Det är veldigt kuperat, vägarna är långa och raka. Uppe på höjden öppnar sig långa vyer av skog och åter skog. Vackert om man gillar skog!

På kvällen ökar vinden och jag tvingas använda stormlinorna när jag slår upp tältet. Platsen låg annars väldigt vackert vid en bäck.

Under natten ökar vinden och det är riktigt kallt.

28/5 Sukeva - väg 8250 121km

Vinden som under natten är väldigt hård och ökande tycks komma bakifrån, men det går inte riktigt att tyda eftersom vindarna är lite virvliga och kommer från olika håll.

Resultatet var att dem första 3 milen hade jag en hård sidvind. Sedan när jag ändrade kurs fick jag en motvind som hette duga. Vägen var väldigt platt och fin men jag kunde inte hålla mer än 10-12km/h. I byarna åkte jag nästan av vägen.

Sedan när jag skulle hitta tältplats så hade jag hamnat mitt ute på åkermark. Var ska jag hitta vatten? Tillslut fick jag nöja mig med vattnet som rann på en åker. Det var brunt i färgen, funkar om man kokar det.

Vinden avtog under kvällen och dem sista 3 milen var ganska lätt trampade. Fick en fin tältplats på en åker, och ensam? nej, nej har en hel insektsarmé i tältet.

29/5 Väg 8250 - Seljenperä 124km

Det var åter en ganska blåsig start. Vinden har ingen stanns att vika i dessa öppna åkermarker. Långa, platta vägar. Du kan ha en väg som är 5 kilometer lång och rak. 

När jag kom till Oulu så blev det åter stads problemet. Hur hittar man den rätta vägen? Var finns skyltarna? Om skyltarna pekar mitt i mellan var ska du åka då? Rakt in i väggen?

På slutet gick det väldigt lätt och snabbt. Jag kommer fram till Seljenperä camping på natten och möts av en äldre dam. Hon pratar inte svenska eller engelska men väl tyska och finska. Det ända jag förstod var, att dem inte tog VISA kort utan bara cash, vilket  jag inte hade.

Så jag fick bo där gratis, för det enda hon kunde säga som jag förstod var ¨welcome¨.

Campingen låg väldigt vackert precis intill havet.

Jag funderar över en sak. Har dem inga papperskorgar i Finland. Hela vägen ser ut som en soptipp. Här ligger ölburkar, vodkaflaskor, tidningar, kartonger, toaborstar, kuddar m.m.

30/5 Seljenpäre - Haparanda 88km

Det blåste upp under morgontimmarna. Men eftersom vägen låg något inåt i landet så var det inget som påverkade mig. Jag hade en ganska lätt och väldigt varm dag till Haparanda. Det tog inte mer än 7 timmar vilket har inneburit att jag har fått lite återhämtning.

Sitter nu på ett hotellrum vid Sveriges östligaste udde. I spegeln har jag kunnat urskillja svarta konturer mellan där hjälmen har suttit och ansiktet. Jag har två väldigt vackra vita ränder där bandet på hjälmen har suttit.

Jag luktar surt och det återstår ett antal veckor innan jag kan tvätta mina kläder. Bakhjulet har börjat slitas på. Jag hoppas det klarar sig till Jokkmokk.  

31/5 Haparanda - Juoksenki (Polcirkeln) 98km

Efter en intervju med Haparandabladet och en underbar frukost på hotellet bar det iväg. Först en bit söderut för att besöka Sveriges östligaste udde och sedan tillbaka till Finland.

Jag följer älven upp längs gränsen. Dem 5 första milen var riktigt jobbiga. Det var nästan platt, ingen vind, men solen har grillat både armar och öron. Första dagen utan långbyxor, skönt att dem får vila för dem är aldelles vita.

Sedan började det kupera upp sig, vinden ökade och kom från svenska sidan. Det är väldigt vackert längs älven, byarna som breder ut sig och omges av sluttande skogslandskap. Långt borta kan man tydligt urskilja dem vitklädda fjälltopparna.

1/6 Juoksenki - Mannajärvi 111km

För några få timmar trodde jag att turen hade vänt, men när jag vaknade av att tältet höll på att blåsa bort så fatta en ju att så inte kan vara fallet. Jag hade en fruktansvärd motvind dem första 8 milen. Backarna var många, långa och uttömmande och jag fick trampa i motvinden för att komma ner.

Det possitiva blev allt svagare, men som ett brev på posten så avtog vinden och långa plana ytor kunde forseras. Jag kom några kilometer längre än jag hade väntat mig.

Nu ligger jag vid en rastplats intill en av de alla sjöarna i detta kuperade land.

2/6 Mannajärvi - Palojoensuu 108km

Det duggar lite grann, himlen är täckt av moln och vinden tycks vara borta, just för ögonblicket i alla fall.

Jag pratade med en på Kilpisjärvis turistinfo, hon gav ingen ljus information angående bestigningen av Halti. Leden från Kilpisjärvi öppnar i slutet av juni och det är 55km dit. Jag har tänkt gå från norska sidan som är något kortare men man behöver orientera sig fram i stenskravlet. Det ligger fortfarande mycket snö och is kvar, men hittar jag bara en karta så löser jag nog detta problemet. Det är ju drygt en vecka kvar men vi har ju också Ishavet som kommer med sina svalkande vindar.

Välkommen till Ingemansland! Det var rejält knäckande att inte få sin dagliga dos av choklad och godis någon mil efter starten. Närmsta affär låg 6mil bort! Jag fick energi hålla med torrmjölk. Men efter en ganska backig färd nådde jag tillslut Muonio, där smakade verkligen pizzan och godiset gott.

Men att fortsätta nästan fem mil till sedan, efter att ha slappnat av kändes. Att det ösregnade gjorde inte saken lättare. För första gången kunde jag cykla med fleecetröjan utan att bli svettig, det har blivit kallare!

3/6 Palojoensuu - Kautokeino 107km

Äntligen! sista bladet på kartan, idag kommer jag passera in i Norge. Känns skönt, ett språk man begriper i alla fall.

Det regnade åter på morgonen och blåser lite grann. Kommer iväg lite sent, lite halv kuperad terräng dem 26 första kilometrarna. Det är molnigt och motvind. Sedan svänger jag upp mot Norge, mycket segt och små långa backar. Ungefär 2 mil med sidvind sedan öppnar sig terrängen och besvärande motvind framträder åter.

När jag passerat norska gränsen är det enormt långa raka vägar med motvind. Inte mycket bevuxen mark och fjällen sträcker sig långt borta. Det här är också en dag med kalla nord- nordost vindar som säkerligen har börjat från Nordpolen och kommer in från Ishavet. Jag fick byta till skidvbantarna, ha mössa och fleecetröja.

Det går sakta framåt och nu har jag bara 35 mil kvar.

Men någonstans mitt i det jobbiga så måste man njuta, smaka på detta: Jag cyklar in i Kautokeino vid midnatt, ingen människa är vaken, solen skiner genom fjordens krokighet. Bakom mig ser jag en vacker inramad kyrka mot naturen och nu ligger jag vid stranden av fjorden.

4/6 Kautokeino - Väg 93 111km

Molnigt och regnigt en sånhär morgon i Kautokeino. Kalla vindar drar in och strumporna har börjat stelna när dem torkar.

Det började med 85km, molnigt, motvind och långa sega backar. Det svepte in några snöstormar då och då som försvårade sikten. Det var riktigt illa och kallt. Hade en fart på 8-9km/h.

Sen planade det ut längs en sjö. Sedan började enorma nerförsbackar. Dem varnade för brantheten och där körde man ner som i en ravin med en fors på ena sidan. Väggarna sträckte sig 300 meter upp och här hade jag inte velat gå uppför!

Det är lustigt va snabbt det går mellan nästan helt uppgiven och irriterad till att cykla 1 mil extra, klockan 1 på natten.

Nu ligger jag i mitt tält vid en rastplats och hör forsen rinna vid min sida. Fjällen täcks av moln och nu är jag trött. Kommer bli en bra dag imorgon men också väldigt jobbig, ska över ett fjäll.

Dagens fråga, vad är backigt om det här bara var lite backigt?

5/6 Väg 93 - innan Skaidi 98km

Jag hade nästan glömt hur skönt det var att ta på sig blöta strumpor och skor. Det regnar åter på morgonen och strax ska jag glida ner mot Alta för att över fjället fara.

Jag har läst att det är en tullavgift för att komma till Nordkap, vilken turistblåsning.

Sitter här i Alta och vill bara glömma. Det snöar hela tiden och är kallt, strax ska jag upp mot fjället. Jag har lämnat min kärra med massa utrustning på Övre Alta camping. Hoppas den finns kvar när jag återkommer om ett par dagar från Nordkap, eller va skönt utan den.

Det gick brant uppför efter Rafsbotn i ungefär 5km, från Sarves gick det nerför för att på andra sidan vara en lång uppförsbacke till fjället. Där uppe fick man en enormt vidsträckt bild. Du kunde skymta vägen 1 mil bort. Det gick lite upp och ner. Sedan börjar man succesivt följa floden neråt men inte dramatiskt, det gleder inte.

7km innan Skaidi blev jag bjuden på torkad fisk som snacks framför en öppen eld. Klockan gick och jag bestämde mig för att stanna här. Blev inbjuden på renköttbullar i gräddsås med smör och bröd, smakade fantastiskt! Satt uppe och pratade med dem till 4 på natten innan jag gick ut i mitt tält, (blev erbjuden att sova inne).

6/6 Innan Skaidi - Sarnes fjorden 115km

Nationaldagen! Flaggan i topp!

Jag vaknar klockan 11 av att det haglar, är ganska sliten.

Det är ganska lätt nerför till Skaidi sedan upp över Hatter och plant på platån för att gå nerför till Olderfjord. Där börjar en jättevacker cykling längs fjordarna med höga bergsklippor på ena sidan och klart vatten på andra sidan. Jag passerade några läskiga tunnlar, den värsta var nog tunneln till ön som gick 212 m.u.h. och var nästan 7km lång, snacka om upp och nerförsbacke, 9% lutning och helt ensam.

7/6 Sarnes fjorden - Baklia via Nordkap 81km

42km till toppen! Det känns verkligen toppen.

Jag vaknar upp av att solen skiner, fantastiskt! Mycket vacker utsikt över fjorden. Jag passerar ytterligare två tunnlar idag, den ena 190m lång, märks knappt, men den sista, Honningsvågstunneln är 4,5km lång och går sakta upp 2km och sedan 2,5km nerför.

Det är ganska platt bort till Skipsfjord. Därifrån går det brant uppför 4km till vägen mot Gjaevaer kommer. Där går det nerför till avfarten mot Skarsvåg. Sedan går det mycket uppför till Nordkap.

Där kan man snacka om turistmål. Hela busslass bara strömmade till och det var kö till monumentet.

Sedan var det bara den backiga vägen tillbaka. Det hade börjat blåsa och regna, riktigt ruggigt. Jag stannade ca 20km före vad jag mentalt hade planerat, man måste ge kroppen en liten belöning.

Jag ligger 3 dagar före planeringen och har börjat cyklingen söderut med nästan 4mil. Nu hoppas jag på en smidig lösning av Halti.

Nordkap sägs vara Europas topp 71 grader nord och har världens nordligaste postkontor. Det finns dock en udde på samma ö som mäter något längre norrut, dit går en 9km lång vandringsled.

Nu ligger jag i tältet och det regnar utanför.

8/6 Baklia - Skaidi 113km

Inleder dagen med en mycket jobbog tunnel mella öarna. Nästan 7km, 3 km med 10% lutning neråt därefter planar det ut sig (något neråt) i 1km och sista biten blir 3km uppför med 9% lutning.

Sedan är det lite backar här och där men mest följer man fjorden. Kontarsterna är väldigt vackra, fjorden, dem klippformade bergen, växtligheten på berget och dess färger, snö som inte har smält, rinnande vattenfall, stugorna längs vattnet och fiskebåtarna. Mitt i allt detta hör man fåglar som kvittrar och man ser fåglar som bara lever såhär långt norrut. Allt detta längs vägen, så nära, så vackert men ändå så långt borta.

Den sista tunneln jag passerade var ca 3km lång och den är ganska läskig, för här forsar det vatten genom berget och belysningen är svagare. Idag kom det i alla fall bilar när jag åkte genom tunnlarna, förra gången var jag ensam och övergiven i tunneln som var 7km lång.

Efter Olderfjorden gick det ungefär 6km uppåt, på platån var det blandad terräng för att sedan gå 8km neråt. Nu har jag slagit läger i Skaidi och jag vet vilket helvete som väntar till Alta imorgon.

9/6 Skaidi - Alta 91km

Jag vaknar i solsken. Några moln finns på himlen. Efter att ha köpt lite godis i affären börjar den långa resan. Ca 27km uppför, gansk långsamt, så det var inte helt knäckande. Sedan ca 20km med upp och ner banan över fjällplatån som avslutas med 8km nerför. När du har passerat fjällen ska du ca 5km uppför till Sarves och sedan 7km brant nerför till Rafsbotn. Därifrån följer man fjorden i stort sett till Alta. Det blir dock en uppförsbacke till Alta sentrum, ca 2km.

Det vackra vädret höll i sig och nu sitter jag här på Övre Alta camping och har slagit läger precis intill en fors.

Jag har fått tillbaka min kärra, så imorgon blir det tyngre igen. Jag var lite orolig för om gasen skulle räcka ända fram till Nordkap och tillbaka, jag glömde nämligen att fylla på innan jag lämnade packningen.

10/6 Alta - Långfordsbotn 83km

Kommer iväg sent, denna vackra dag. Det blåser lite motvind några kilometer och det är mycket uppför dem första kilometrarna. Sedan blir det en 2km nerförsbacke med 7% lutning till Kåfjord. Sedan är det mycket upp och ner tills vägen svänger av mot Långfjord. Då kommer en lång nerförsbacke och sedan håller vägen höjdkurvan. Från Långfjordbotn byn går det sedan en 1km uppförsbacke till rastplatsen där jag slog upp mitt tält.

Det är en vacker kväll inramad med fjorden och dem vitklädda fjälltopparna.

11/6 Långfjordsbotn - Straumfjorden 83km

Trotts att prognosen sa sol och molnigt så får jag passera genom ösregn, märkligt! Varför kollar man egentligen på prognosen, väder får vi alltid.

Mitt i regnet kommer en norrman och säger ¨nu blir du blöt!¨, efter att ha hört min cykelväg sa han bara ¨då har du blivit blöt många gånger!¨.

Inleder med 2km uppför och 4km nerför över dalen till Alteidet. Sedan är det ganska plant till Burfjord. Där for det över fjället , 7km uppför och 4,5km nerför, brant! Så är det lite kuperat till Sörstraumen där jag fyller på chokladlagret. Det börjar med 5km succesivt uppför för att åka ner till fjordnivån 1,5km. Därifrån ska vi upp till 400m. Det tog 6,5 branta kilometrar för att sedan vara 3km växlande och efter kommungränsen bar det brant nerför 6km. Sedan var det ganska plant längs Straumfjorden där jag har slagit upp mitt tält vid en rastplats längst inne i viken.

Det var en hård och jobbig dag. Imorgon blir sista etappen mot Halti. Den ser ut att ha en stigning, resten längs fjorden.

12/6 Straumfjorden - Kåfjorddalen 82km

Blev väckt mitt i natten av att en galen norrman ska campa bredvid mig. Han ska åka inlines runt norska kusten.

Det började med en liten bulle till Storslett denna molniga dag. På turistbyrån kunde jag köpa en karta över Kåfjorden (Halti).

Efter Sörkjosen blev det en brant, 9% stigning i 3km. Efter rastplatsen gick det brant nerför 3-4km. Vägen slingrade sig upp och ner över fjället. Sedan var det en lätt resa till Birtavárri med någon enstaka stigning här och där. Jag har börjat cykla upp i Kåfjorddalen, ungefär 1 mil. Jag har stannat där stigningen börjar.

Det skramlar från klockorna på lammen som betar i terrängen runt omkring mig. Molnen har lättat och en fantastisk solig kväll kan bevittnas över dalen. Imorgon ska jag upp på Halti. Det kommer starta 06, ca 15km på cykel, varav brant uppför ca 7km, därefter ca 7km till toppen. Jag beräknas vara tillbaka 16.30.  

13/6 Halti 31 km cykel och 16km vandring

Yes! Jag klarade det, som tionde person för sommaren och först från norska sidan. Detta är nog en jätte lätt bestigning i juli-augusti när all snön är borta.

Det började med 6km brant cykling på en grusväg. Trotts att klockan bara var 6 så dröjde det inte länge förrän svetten sprutade i backen. Efter parkeringen vid Paulanhyttan följde än 1 mil lång väg till inmarschen. Vägen försämrades mycket. Det låg snö kvar på marken, var lerigt och blött efter smältandet. Vägen upp till Rödejorshyttan går nog lätt att köra när snön är borta och det är torrt, men dem 6 återstående kilometrarna vet jag inte om man kör med en vanlig bil utan att besöka verkstaden efteråt. Stenarna var mycket större, det forsade vatten och mycket groppar. Jag vet inte om man kan beteckna det som väg. Dem 15-16km tog tre timmar att cykla.

Sedan började vandringen. Man går bakom två markerade höjder och lite brantare mellan två toppar. Där började snön. Ibland var den stabil, ibland skönk man ner till vristen och ibland ända ner till midjan. Det är fruktansvärt jobbigt att gå i. Det var värre på tillbaka vägen. När jag kom upp på höjden så var det jätte svårt att läsa vad som var vatten och vad som var markerade toppar, för det finns hur många höjder som helst där. Jag gick lite fel i början. När jag upptäcker att jag står i en svacka som på sommaren är en fors så ändrar jag kurs och hittar vägen till toppen. Det blåser på och är riktigt kallt där uppe.

Det tog 3,5 timmar upp och 3 timmar ner. När snön har smält kommer det vara stora block ytor att springa på. Det är ganska lätt att skada sig när det ligger snö på detta eftersom du inte vet hur det ser ut under. Därför fick man ta det ganska lugnt och inte stressa på.

Det tog sedan 2,5 timmar att cykla ner till tältet. Några minuter av dem gick åt till att hjälpa en same, som hade fastnat i snön.

Vid tältplatsen fick jag sällskap av ett tyskt par. Dem bjöd på te.

Jag var tillbaka 18.30, så det tog längre tid än planerat. Det jag missade på var att jag gick fel uppe på fjället och sedan att vägen var mycket sämre än jag hade trott vilket ledde till att jag inte kunde glida så snabbt nerför.

Jag är  lerig som, FAN, byxorna och kängorna är blöta. Tur att jag slapp punktering i alla fall, var lite orolig över alla vassa stenar. Nu har jag gott om tid på mig till Jokkmokk. Jag har kvar 4 planerade reservdagar och körde in 3 dagar upp till Nordkap. Jag beräknar att vara framme till midsommar. Ca 40 av dem 50 milen till Jokkmokk cyklade jag förra året, så jag vet var backarna finns.

14/6 Kåfjorddalen - Kilpisjärvi 108km

Det var en timme som gick bra idag och det var den som försvann på norsk-finska gränsen. Jag har haft riktigt ont i vaden, förhoppningsvis träningsvärk från igår.

Det började med 2,5km längs grusvägen och sedan 7km till stora vägen. Där skulle jag köpa choklad, men icke, öppnar först klockan 13.00. Jag får cykla 15km till Lökvoll istället. Där har dem gjort 2 tunnlar, som man inte får cykla igenom, istället hänvisas man till gamla vägen, längs fjorden. Om trenden fortsätter så kommer dem inte ha någon cykelväg. Det är ingen som röjer bort efter stora stenras, vägen håller på att växa igen.

Vägen bort mot Skibotn går ganska flackt, bortsett från tillfällena då byggarbetarna ville ha utsikt.

Efter Skibotn börjar ett helvete. Det ska kännas att lämna Norge. 37km upp till Gálggogabba 542 m.ö.h. Det gick inte bara uppför utaan nerför också så att nästa backe skulle bli ännu längre.

Det har varit molnigt hela dagen, men det är klart att regnet ska komma när man svettas som mäst. Inget ösregn, utan bara duggande så att man knappt vinner på att ha på sig regnkläder, för Gore-Tex det andas jättebra! Tur att läkarna pratar om annan andning annars hade man varit död.

Jag nådde fram! Efter gränsen går det nerför till Kilpisjärvi. Den återstående sträckan till Jokkmokk har jag cyklat både fram och tillbaka, det känns skönt. Härifrån vandrade jag till Treriksröset förra året, 10-11km enkel väg. Nu har båttrafiken startat, vilket skulle innebära endast 3km vandring enkel väg. 

15/6 Kilpisjärvi - Karesuando 108km

Nu har det hållit på att ösregna och blåsa i 5 timmar på morgonen och natten. Jag har stora pölar i innertältet och sovsäcken är blöt.

Någon gång i sommar borde vattnet ta slut där uppe, men så verkar inte vara fallet.

Det börjar lite upp och ner längs sjön. Sedan blir det än 2km lång och brant uppförsbacke till Muotkatakka 565 m.ö.h. Därefter går det nerför och resterande bit till Karesuando kantas av långa raka vägar med backar här och där, men det går nerför till Karesuando.

När jag nu når Karesuando så lämnar jag Finland för den här resan. Det var mycket mer backar än jag ville tro från början. Vädret har verkligen varit mot mig i detta land med tusen sjöar, vodka och sauna.

16/6 Karesuando - Vittangi 101km

Förra gången jag åkte här så hade jag haft 2 vilodagar i Karesuando så det gick lite lättare då än nu.

Det regnar i stort sett hela natten och fram till 14 på dagen.

Det går lite upp och ner genom skogen. Man passerar ett raketuppskjutningsområde påvägen till Soppero. Det känns som att det är motlut hela vägen dit. Sedan vänder det och det går lättare att trampa ner mot Vittangi.

Vid 18 tiden klarnar det och solen tittar fram. Nere i Vittangi finns knappt ett moln på himlen. Men det är kallt, jag ser frost på tältduken när jag kryper in i tältet klockan 2, i midnattssolens sken.

17/6 Vittangi - Gällivare 102km

Solen skiner på morgonen men det drar in moln. Det är väldigt motigt till Svappavaara och därefter kommer en till uppförsbacke. Sedan blir det plant och backigt medan solen börjar titta fram. Innan man svänger av E10/E45 till bara E45 så kan man glida nästan 1 mil nerför. Sedan blir det plant till Gällivare där jag cyklar in i solsken klockan 23.

18/6 Gällivare - Jokkmokk 98km

Sista dagen på cykel för några veckor!

När jag öppnar tältduken så har någon lagt en hälsning till mig ¨om du vill ha en varm dusch.........¨ Någon som hade sett mig när denna var påväg till Dundret.

Uppförsbacken efter Gällivare var inte som jag ville minnas från förra året, den var mycket lättare. Det går upp över några kullar mot Porjus, framför allt när man kommer in i Laponia.

Jag är rädd för att köra för fort med cykeln, så det var tur att det blåste motvind påvägen ner mot Liggaverket. Det går svagt nerför ungefär 18km sedan går det brant uppför på andra sidan, ca 2km. När du väl har kommit upp så är det ganska plant till Jokkmokk. Jag bor på campingen 3km utanför centrum, en mycket vacker plats.

Jokkmokk är inte stort men här finns allt som behövs, centrum för samerna och dess kultur. Ett samiskt utbildningscentrum och museum.

I kommunen, som är bland den största i Sverige, finns Sveriges mäktigaste vildmarksområde, Sareks nationalpark, som fyller 100 år i år, ingående i världsarvet Laponia. Detta är bland Europas sista vildmarker, här samlas allt från vandrare till alpinister med en sak gemensamt, det är inte första gången till fjälls. Jag vill bara belysa en sak: detta är inget elit ställe men du måste till 100% anpassa dig efter naturen.