9/9 Åre - Ånn 33km
Det blåser hårda vindar när jag vaknar. Jag tar bussen till Åre där jag hämtar cykeln och packar om den. Jag har en genomsnitts motvind på 10 m/s och detta räknade jag som en av dem svårare etapperna redan innan, eftersom det går upp, upp och upp och ska så göra enda till Storlien. Vindarna var så hårda att jag höll på att köra av vägen. Jag kunde inte köra snabbare än 15 km/h fall om vindarna skulle dra tag i mig.
En tanke som slår mig är, tänk om det hade varit medvind! Tur att det inte var det för det hade känts konstigt.
En av backarna var branta, 10% i 1,2km. Jag stannar vid Ånn och tar nya tag imorgon, ingen idé idag.
10/9 Ånn - Stjördal 100km
Det mesta är blött och fuktigt. I stort sett har det regnat hela dagen, till och från med ett riktigt ösregn på slutet. Det började 3 mil uppför till Storlien och sen har det gått nerför. Den första milen var det ganska mycket och brant nerför, sen flackade det ut men har ändå gått nerför. Imorgon börjar stigningen mot Lom, ca 30 mil.
Trotts låga moln och regn var det en ganska vacker väg att köra nerför en dal. Långa vattenfall föll längs bergväggarna.
11/9 Stjördal - Heimdal 56km
Katastrofens dag om man ska vara komiskt allvarlig. Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder stämmer ej, för nu har jag ledande märkeskläder och material med vattentäts garanti och när vädret avviker från solsken och blå himmel så har inte jag varit torr en enda dag. Jag startar fuktig och blöt och det spöregnar hela dagen. Jag är helt blöt och saknar ord för hur värdelöst det är. Nästa år ska jag cykla i badbyxor!
Det går lite upp och ner hela tiden men jag inleder med en ganska brant backe över en ås. Det är cykelbana hela vägen till Trondheim, sen letar man upp E6:an och parallellt med den går en cykelbana skyltat Stören.
12/9 Heimdal - Garli 60km
Jag har en väldigt svår situation just nu, alla kläder är blöta och det fortsätter att regna. Jag ska cykla över Dovrefjell på över 1000 meter och där sänks temperaturen drastiskt och jag har inga möjligheter att skydda mig mot det. Fyra lager på överkroppen och tre på underkroppen är blöta. Nu återstår bara mina nöd kläder och dem offrar jag inte för då kan jag hamna i en livsfarlig situation om temperaturen sänks. Min energi balans gör också att förmågan att hålla värmen minskar.
Det är ganska lätt åkt hit och större delern på cykelvägar. Det regnade i stort sett dagen igenom men det gjorde inget. Satt fint med Blåbands Tandorigryta när man hade cyklat klart. En riktig favorit, lätt att få god, dem andra i serien är lite svårare, blir oftast lite knaprigt.
13/9 Garli - Drivstua 72km
Utan att bli chockad så regnar det trotts prognosens 0mm nederbörd på morgonen. Inte förrän strax innan Oppdal slutar det. Det går lite upp och ner hela tiden. Jag når fram till rastplatsen innan mörkret föll och jag är nu ganska torr. Dem positiva Vibyarna börjar kännas av. Jag har 14 mil till Lom och där hoppas jag kunna ställa cykeln och jag har 57 km till Dombås och innan det tror jag högsta punkten ligger. Morgondagen blir tuff, jag är nu på ca 700 meter och ska upp till ca 1000 meter tror jag, men sen bär det ner till ca 400 meter, som Lom ligger på.
14/9 Drivstua - Dovreskogen 78km
En stjärnklar himmel väcker alltid oro, fy fan vilken kall natt. Jag låg och huttrade trotts att dunjackan och fyra lager till var på. Det dröjde länge innan solen värmde i den djupa dalen. Om det var någon dag som jag behövde bra väder så var det denna. Blue sky och 17° C! Det var vackert upp mot Dovrefjell. Strax innan Hjerkinn stannar jag på en rastplats tillsammans med en norrman och frågar honom om det är brant upp till Dombås? Han säger - högsta punkten är om 1 km runt hörnet. Vilken lycka, jag hade trott att jag hade 3 mil uppför till. 1026m låg högsta punkten på sen var det platt ända till fjällstugan och därefter brant nerför till Dombås och det har i stort sett gått nerför till Dovreskogen. Resultatet bli att jag ska över ett fjäll till innan Lom, men det är ingen lång sträcka.
15/9 Dovreskogen - Lom 59km
Det är ingen frostnatt men ändå ruggigt när man vaknar. Det är disigt och knappt någon sikt. Lika snabbt som deppiga tankar börjar sprida sig, lika snabbt blir det klarblå himmel. Det går ganska lätt ner till Sel. Sen viker jag av upp över dalen. Det är två etage som man ska uppför, varav den sista på två kilometer är ganska brant. Sen går det ner till riksväg 15, 2km med 8% lutning. Sen följer man sjö systemet mot Lom, ganska flackt och mycket vackert. Efter Garmo kör man upp i en dal, svagt lutande uppför flera kilometer och lite brantare ner mot Lom.
Jag bor på campingen där jag får ställa cykeln när jag ska upp i fjällen.
