16/8 Aktse

Jag tar bussen till Sågudden där Mårten väntar. Han skjutsar upp mig till Sitoälvsbron där jag får vandra längs en skogsväg (cykelstigen) 10 km till sjön och sedan 6 km i skogen till Aktse. Det var en mycket tråkig väg och först efter 9 km öppnar sig vyn med Sarekporten i centrum. Sen försvinner den när man kommer in i skogen.

Det finns gott om blåbär i skogen och i Aktse träffade jag ett Malmöpar, som jag pratade med, länge.

17/8 Väster om Suorkitjåhkkå

Jag tar det lugnt på morgonen och börjar vandra upp mot Skierffe vid 13-tiden. Det börjar lite brant sedan planar det ut efter skiljningen. När man kommer upp på första kullen blir det lite blockigt. Den sista stigningen till toppen är lång och helt plötsligt är man uppe. Vertikalt stup ner till Rapadalen. Jag hade sällskap av paret Anita och Jan Jönsson.

Sedan fortsatte jag ner mot Rapadalens kant, som på sina håll var blockig. Jag slog läger efter bäcken, väster om Suorskitjåhkkå. Nu är jag helt ensam ute i vildmarken och påväg ner i Rapadalen. Vatten läget och myggorna är mycket positivt vilket gör att man får passa på. Jag hade en väldigt vacker vy mot Sarekporten och deltat.

18/8 Skårski

En fantastisk vy mot Rapaselet öppnade sig. Ganska lättvandrat ner mot dalen, lite blött sedan kom jag på stigen. Väldigt mäktigt med vattnet kontra dem vassa bergsryggarna och hösten har börjat. Ny snö syns på topparna och löven börjar bli gula. Det är inte mycket att se när man kommer ner i dalen, det är som att vandra i en skog. Inga mygg dock.

Jag fick vada Lulep och Alep Vássjájågásj och passera ett träskområde. Jag träffade en kille från Uppsala, som jag pratade länge med och jag mötte två personer vid ena vadet, som vadade barfota och utan stav.

Vi går mot mörkare tider och nätterna är bäcksvarta.

19/8 Pielastugan

Det börjar väldigt blåsigt nere i Rapadalen men knappt ett moln på himlen. Det är fortfarande kallt. Jag börjar vandra i skogen fram till Skårskistugan. Där fick jag leta mig tillbaka till stigen mot Snavvávágge. När jag kommer upp ovanför träden får jag en fantastisk utsikt mot Rapaselet. Jag tappar bort stigen och hamnar på fel sida sjön i dalen. Där är det mer stenigt och det blåser riktigt kraftigt. Längre bort tonar Sarekmassivet upp sig, delvis i moln.

Jag går ner ganska brant till platån där jag viker av från stigen. Plötsligt tonar ett berg upp sig. Bierkebákte står upp som drottningen i Sarek och vädret är helt underbart, vindstilla och solen skiner utan ett moln. Jag tältar bredvid Pielastugan och detta är nog väderomslaget med högtrycket, som stugvärden sa skulle komma i slutet av veckan.

20/8 Guhkesvágge

Dag 100, klockan 05.30 tittade jag ut och inte ett moln på himlen, jag tog ett kort på Bierkebákte med soluppgången nära stundad.

Klockan 9, när telefonen ringer, regnar det och hela vyn är täckt av moln. Jag börjar vandringen i regn och vind längs Bierkejávre, vilken syn det hade varit utan alla moln som täcker berget.

Jag går upp i passet, där jag får telefonkontakt. Leif berättar att ``bättre väder imorgon och varmt i helgen´´. Jag vandrar ner i Guhkesvágge mot nordtoppen. Jag passerar tre glaciärjåhkkar, som är besvärliga men jag behövde inte ta av skorna vid någon. Den sista jokken slinter jag vid och slår i handen.

Förhoppningsvis tar jag nordtoppen imorgon och kan då glädjas åt resans viktigaste mål, dem 11 topparna över 2000 meter.

21/8 Sarektjåhkkås nordtopp

Inledningsvis på morgonen såg det ganska bra ut. Molnen lyste med sin frånvaro och vinden var måttlig. Jag började vandra upp i stenskravllet mot nordtoppen och ser hur molnen drar in över berget. Snön som jag kunde gå på förra året var stenhård i år. När jag kom upp på 1800 meter gick jag in i molnen och vinden tilltog. När jag hade nått toppkammen blåste det så hårda vindar att jag var tvungen att lägga mig ner för att inte blåsa bort.

Tillslut lyckades jag, i dimma, nå Sarektjåhkkås nordtopp och kunde glädjas åt en stor prestation.

Försiktigt började jag nerstigningen i den hårda snön. Jag var mycket rädd för att halka, någon broms hade jag inte.

Jag fortsatte över Sareklåptå till stora forsen i Guhkesvágge, som jag skulle vada, i ungefär knä djupt vatten, grumligt och stenigt, men det gick oerhört lätt, ca 30-40 meter. Fortsättningen mot Gassaláhko var inte rolig, i blockterräng och regn. När mörkret föll var jag tvungen att tälta under en stor sten.

22/8 Suorva/Porjus

Jag vaknar tidigt och något under är inte nära stående. Jag packar ihop och kommer iväg vid 7-tiden. Jag fortsätter in i en dal, i hela tiden återkommande blockterräng. Jag har en busstid att passa så jag är lite stressad. Blocken är allt från normal stora till gigantiska, som man behöver klättra runt. Det regnar, blåser och molntäcket ligger kring 1000 meter.

Jag passerar flera sjöar och det blåser vita gess, blocken är hala, jag slinter några gånger men det var först när jag ramlade olyckligt och tog emot med en vass sten rakt på smalbenet, som jag blev orolig. Jag fick halta ner och dem fuktiga strumporna gjorde att skaven blev allt värre.

Jag når i alla fall fram till Suorva i tid och konstanterar att jag har sjavsår på dem flesta tår, både ovan och under, skav på hälen och insidan av foten samt mycket ont i trapdynorna. Dem kängorna var inget bra i blockterräng, blir bergskängor i denna terrängen nästa gång.

Jag tar bussen till Porjus där jag övernattar.

23/8 Kvikkjokks fjällstation

Kliver på Inlandsbanan och välkomnas av en mycket trevlig guide. Byter till buss i Jokkmokk och kommer fram till Kvikkjokk vid lunchtid.

Serverar lite på kvällen och äter en mycket god Suovas tallrik. Dåligt väder och stationen fylls av blöta vandrare.

24/8 Kvikkjokks fjällstation

Sitter vid Kamajåkken och hör bruset, ser den vackra skogen, dem höstlika färgerna börjar komma och solen värmer skönt i ryggen.

Jag blir här en dag till för att kunna förbereda nertransporten till Göteborg, packa väskorna, reparera cykeln och senda hem vissa saker som jag inte vill förstöra under min cykling, t.ex. klätterskroten.

25/8 Kvikkjokks fjällstation

Jag fuxar bakhjulet och ökar bromsförmågan. Jag tar farväl av Leif och Elizabeth och tackar dem för sponsring, mat och logi.